Upp som en sol, ner som en pannkaka

Just så känns det idag. Det har varit full rulle, både på jobb och privat, både roligt och jobbigt.
Jag har två stora jobb på g i ateljén och det är ju roligt, men jag blir alltid så nervös inför en provning. Men provningarna är avklarade och både jag och kunder har varit nöjda. Men nu börjar det närma sig leverans och jag har mycket kvar att göra...
Så var jag förra veckan på stickföredrag med Bente Geilsk och det var så oerhört inspirerande! Jag vill bara göra alla hennes designs! Hon har som mål att man skall ha så lite montering som möjligt (och bara det är ett plus) men det gör också att man inte stickar bara rakt upp och ner, vilket är en utmaning.
Och i helgen var det jubileum med orkestern och det är ju som vanligt alldeles underbart att träffa alla gamla kompisar och festa lite!
Men nu verkar det som om det har blivit för mycket av det goda.... Igår vaknade jag med en fruktansvärd ångest och begynnande exem på ögonlocken. Det är precis som om när det händer för mycket, så att jag får mycket att göra sammantaget med en psykisk anspänning, så är det precis som om stressgiftet pyser ut genom porerna i skinnet och det kliar överallt.
Igår försökte jag åtgärda det med att komma iväg till gymet, (vilket jag inte heller har gjort på två veckor) och visst hjälpte det lite. Men idag är jag som en ballong som luften har gått ur. Samtidigt speedar hjärnan och tänker de mest vansinniga tankar. Jag har massor av saker jag borde göra, men orkar inte. Helst vill jag bara stänga in mig alldeles själv och sticka och slippa tänka på något. Och här sitter jag i soffan och vansinnestänker och är fullständigt handlingsförlamad. Och vet faktiskt inte riktigt hur jag skall ta mig ur det...
Jag återkommer.