Våren är i antågande!

Igår var en oerhört vacker dag och den första dagen som man kände att våren är på väg! Solen värmde, fåglarna kvittrade som tokiga och det porlade och droppade från taken och snödrivorna! I vår rabatt har vintergäcken kommit upp. Vissa så att de välter trädgårdstomten! ;-)

Och kanske kan jag snart verkligen känna och glädjas åt våren ordentligt också. Jag var på ett första möte med terapeuten igår också. Det är alltid jobbigt, men det gör ju nytta. Men det gör också att dagen idag har varit ganska jobbig. Men efter en kväll i soffan med sticket så känns det lite bättre...

Igår var jag dessutom på StickCafé i Staffanstorp och jag fick hjälp med min Rundt Regnet, så nu snurrar den på. Även om jag inte är helt överens med stickorna. Det finns inte Karbonz i st 4,5, så jag får använda björkstickor istället, för metallstickorna funkar inte alls. Jag har även haft lite problem med mina andra projekt. Lösgangern körde jag fast i, men fick hjälp på Online Stickcafé. Och tröjan som jag började på till Linnea stämde inte alls i masktätheten, så den fick jag börja om på. Men nu är de också på rätt köl! Nu skall bara jag komma på rätt köl också...

Klappa garn...

När man har förkylning både i kroppen och i knoppen så är det bra att klappa garn! Idag var jag så utomordentligt rastlös, och inget orkar jag göra åt det på grund av en gryende förkylning. Sova kunde jag inte, för resten av familjens aktiviteter störde, och läsa fungerar dåligt. Trots en jättespännande bok så kan jag inte förmå att hålla koncentrationen mer än några sidor.
Så vad gör man, jo man går in i förrådet och klappar på lite garn och ut kom jag med tre projekt: ett UFO: flerfärgastickad väst av Rowan, två nystan mjölkgarn som skall bli en cowl Pretty Little Thing (http://www.ravelry.com/patterns/library/pretty-thing) och garn till en hel kofta planerad sedan länge.
Och vad gör jag nu då? Jo jag börjar på ett annat!!! Ikväll tar jag mod till mig och kastar mig ut i danskans virvlar och startar vårens utmaning: Geilsk Rundt Regnet. Håll tummarna att jag inte blir ännu mera tokig på köpet..! ;-)

Idag har jag bitit i det sura äpplet!

Jag ville klara styra upp den här skutan på egen hand! Men efter flera veckors mindre än mer välmående och riktigt tokiga tankar de senaste dagarna, har jag insett att jag nog inte klarar det riktigt... Så idag gick jag iväg till VC och fick en remiss till min gamla terapeut.
Visst känns det lite som ett nederlag, men som en väldigt god vän sa till mig idag så är det också en styrka att inse sina svagheter och be om hjälp när man behöver det!
Så i väntan på att terapeuten skall höra av sig så sätter jag på Stickpodden och klappar på lite garn, eller stickar lite tankebefriande resårstickning: 3r, 3a, 3 r, 3 à, etc... Det är vad jag orkar med idag.

Hur gick det sen?

Varje kväll när jag läser saga innan Linnea skall somna så vill hon att vi skall läsa Tove Janssons bok: "Hur gick det sen?". Detta är en bok som kommer från min egen barndoms bokhylla, så den ligger mig varmt om hjärtat. Och varje kväll blir jag så sugen på ett mönster på hattifnatt-vantar, och idag har jag tagit mig i kragen och startat! Och Karbonz-stickor och garnet Fabel har verkligen varit en lisa för själen. Ibland tror jag att sjukvården hade tjänat på att skriva ut garn och stickor istället för piller... I alla fall för oss garn-nerdar.

Jag har även avslutat mina två lyxstickningar i förra veckan. Gratitudesjalen var verkligen en fröjd att sticka! Och jag har en härva till i samma garn, annan färg som skall bli en Opsa, också ett sjalmönster från Visalisa. Men det får vänta lite.
Sockarna har legat ett tag. Att en virkad kant och ett par knappar skall ta sådan tid ibland... De är stickade efter ett mönster ur boken "Think outside the Sox" i ett Crazy Zaurball garn.

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Just så känns det idag. Det har varit full rulle, både på jobb och privat, både roligt och jobbigt.
Jag har två stora jobb på g i ateljén och det är ju roligt, men jag blir alltid så nervös inför en provning. Men provningarna är avklarade och både jag och kunder har varit nöjda. Men nu börjar det närma sig leverans och jag har mycket kvar att göra...
Så var jag förra veckan på stickföredrag med Bente Geilsk och det var så oerhört inspirerande! Jag vill bara göra alla hennes designs! Hon har som mål att man skall ha så lite montering som möjligt (och bara det är ett plus) men det gör också att man inte stickar bara rakt upp och ner, vilket är en utmaning.
Och i helgen var det jubileum med orkestern och det är ju som vanligt alldeles underbart att träffa alla gamla kompisar och festa lite!
Men nu verkar det som om det har blivit för mycket av det goda.... Igår vaknade jag med en fruktansvärd ångest och begynnande exem på ögonlocken. Det är precis som om när det händer för mycket, så att jag får mycket att göra sammantaget med en psykisk anspänning, så är det precis som om stressgiftet pyser ut genom porerna i skinnet och det kliar överallt.
Igår försökte jag åtgärda det med att komma iväg till gymet, (vilket jag inte heller har gjort på två veckor) och visst hjälpte det lite. Men idag är jag som en ballong som luften har gått ur. Samtidigt speedar hjärnan och tänker de mest vansinniga tankar. Jag har massor av saker jag borde göra, men orkar inte. Helst vill jag bara stänga in mig alldeles själv och sticka och slippa tänka på något. Och här sitter jag i soffan och vansinnestänker och är fullständigt handlingsförlamad. Och vet faktiskt inte riktigt hur jag skall ta mig ur det...
Jag återkommer.

Lyxsstickning och vardagsstickning

Under hösten har jag försökt att bara ha ett sticke igång åt gången. Det har fungerat sådär. Jag trodde att jag skulle få mer gjort, och på ett sätt kanske jag har gjort det. Annars kanske jag fortfarande hade stickat på den där vardagsstickningen...
Vad menar jag då med vardagsstickning/lyxstickning? Vardagsstickning är när det går på slentrian, känns lite motigt och är föga inspirerande. (Det är dessvärre vardag för mig. Jag önskar att vardagen kunde kännas lite mer positiv, men det är en annan historia och jag jobbar på det.) så var det för mig med mina Pippitröjor. Egentligen har jag inget emot slätstickning, som många andra tycker är tråkigt, jag tycker att det är rätt avkopplande. Men denna gången var det garnet som var tråkigt. Muskat, från Drops. Jag kommer aldrig mer sticka i detta elände till garn! Hur man än tog tråden (innifrån nystanet eller utifrån) så tvinnade det sig och man var tvungen att snurra upp det efter ett halvt varv. Men jag kom äntligen på hur jag skulle hålla garnet för att inte vrida maskorna när jag stickar avigt med mer än en färg. Och resultatet blev jättefint och mycket uppskattat! De var till två små flickor som genast tyckte att de varperfekta att göra bus i!

Lyxstickning då? Jo det är när det är en fröjd att sticka. Allt stämmer, stickor, garn och mönster. Och visst varvade jag med lite lyxstickning i höstas. Ett par mönsterstickade halvvantar i Drops Alpacka, som jag snart skall sticka en tillhörande mössa till.

 Men framförallt har det blivit lyxstickning nu i januari efter Pippitröjorna.
Sockar i underbara Crazy Zauerball med mina nya Karbonz strumpstickor. Jag kan inte nog lovorda dessa stickor! Lagom tröga så att maskorna varken sitter för hårt eller trillar av, lagom spetsig spets och dessutom lätta.
Så har jag även börjat på en Gratitudesjal i ett garn jag köpte på stickfestivalen i Höganäs i höstas, och nu snackar vi lyx! Handfärgad merinoull från EasyKnits. Bara namnet sålde garnet, Deeply Wicked! Och mönstret som fina VisaLisa gjort! Det är så genialt! Jag deltog i en workshop som hon höll i under stickfestivalen och hon berättade om sin bakgrund som arkitekt och hur det har på verkat hennes syn på sticke. Hon ser, som jag förstod det, maskorna som byggstenar och intresserar sig för hur hon kan vända och vrida på dessa "byggstenar" och få dem att uppföra sig på olika sätt. Och jag förstår verkligen detta när jag stickar hennes löv och flätbård! Jag stickar vanligtvis inte om mönster, men detta kan jag faktiskt tänka mig att sticka fler gånger!

Och när jag sätter mig ner och stickar så vill jag må bra! Då behöver man lite lyxstickning, speciellt när tillvaron är väldigt mycket vardag. Det är ofta min ventil för att må någorlunda ok. Då blir lyxstickningen lite vardagslyx! Men jag mår också bra av att ge bort saker som jag vet blir uppskattade, så även om den stickningen kan bli lite vardagsstickning så är den viktig med! Och Eureka! Det är väl så det skall vara i tillvaron: balans, lite roligt och lite tråkigt kanske...