Den modigaste jag vet!

Tänk dig det mest otäcka att göra! Något som gör att du känner rädslan i hela kroppen, sådär så att du bara vill springa långt, långt bort från det där otäcka. Och tänka dig sedan att du gör det du är rädd för ändå, att du bemästrar rädslan.

Det gjorde Linnea idag! Linnea är jätterädd för fåren och geten på 4H-gården. Jätterädd! Man riktigt ser hur rädslan tar tag i henne och hon har gått från att gråta hysteriskt så fort vi närmat oss stallet, till att kunna stå en bit ifrån och titta in. I förra veckan stod hon och kikade över tröskeln. Och idag gick hon in hela vägen! Trots alla otäcka djur som lät! Pappa fick förvisso bära lite, men ändå!

Jag är så imponerad!!! Så modig har jag aldrig varit, och kommer nog aldrig att bli det heller. Tänk om man kunde behålla det modet som man har som barn när man är vuxen. Det är så mycket man låter bli för att man inte vågar. Och nu pratar jag inte om att hoppa fallskärm eller sådant, utan mera vardagsmod. Gå ensam på en stor fest, tala inför många människor, eller vad det nu kan vara.

Nästa gång jag blir sådär rädd och inte vågar göra något skall jag tänka på min lilla dotter, två och ett halvt år som vågar möta sina största rädslor. Och hoppas att jag kan vara lite modig jag med.

Jag gör så gott jag kan.

Har inte skrivit om hur jag mår på länge. Det har på ett sätt varit en medveten strategi för att faktiskt må lite bättre. Jag har haft och har fortfarande oerhört mycket på jobb, och eftersom jag har egen firma så är det ju roligt! Men det kan också bli för mycket av det goda, och jag har känt mig väldigt stressad de senaste veckorna. Så för att hålla mig flytande så har jag låtit bli att rota för mycket i mitt mående.

Jag går ju kanske som bekant hos en terapeut och det börjar nu kännas som att det rör sig framåt. På sistone har vi pratat mycket om de höga krav jag ställer på mig själv och hur jag känner det när jag inte klarar av att uppfylla dem. Och låt mig nu bli lite personlig, för att jag tror att jag är långt ifrån ensam med dessa problem.

Det finns ingen som är så bra som jag på att racka ner på mig själv som när jag inte uppnår mina mål. Oavsett om de var genomförbara eller ej. Oftast är de faktiskt oerhört högt ställda. Inte ens the Bionic Woman, He-Man eller Supermannen hade klarat av dem. För de är just det: för högt ställda. Jag börjar inse det nu.
Varje kväll när jag har nattat Linnean är jag helt slut. Jag skulle kunna gå och lägga mig klockan åtta varenda kväll i veckan, men det är ju inte så kul. Och om jag är så trött när dagen är nästan slut, då måste det ju betyda att jag har gjort tillräckligt den dagen. Jag kan ju knappast göra mer. Sedan må det vara hänt att jag inte har jobbat så mycket som jag hade tänkt, att det står disk i hela köket, ligger högar med tvätt och att man snubblar på leksaker var man än går. Förmodligen har jag gjort något annat för det är faktiskt inte så att jag sitter och pillar mig i naveln hela dagarna.
Igår var en sådan dag. Jag hade jättemånga timmar framför mig vid symaskinen, men först kom jag inte igång för att jag satte mig och jobbade med detta i en timme, sedan stickade jag en liten stund för att samla mina tankar lite. Sedan sydde jag faktiskt i ett par timmar. Så var det dags att fika innan vi skulle fara iväg till Linneas dans. Så var det kvällsmat när vi kom hem och eftersom den inte var helt klar så dröjde den lite. Och eftersom pappa skulle natta så fick jag ta hand om hunden och han behövde gå en ordentlig promenad och efter det behövde han badas. Och när han har badat så måste man borsta honom annars får man ett helvete sedan, så då gjorde jag det. Och sedan var klockan halv tio på kvällen, och då orkade jag ärligt talat inte sätta mig och jobba! Så jag hade inte sytt i sex timmar som planerat, men jag fick gjort en massa andra saker! Duktig var jag också!!!

Och med det sagt så tänker jag nu koka mig en kopp thé och sätta mig och sticka en timme innan jag går och lägger mig. Det är det enda jag behöver nu!

Produktiv!!!

Äntligen färdig! Min Rundt Regnet blev faktiskt klar redan för två veckor sedan och den blev sååå bra!!! Jag har hittat ett nytt favoritgarn: Geilsk bomull/ull. Lättstickat och mjukt och skönt, inte det minsta sticksigt. Och lagom varmt! Jag har haft känningar av ryggskott mer eller mindre hela veckan och har därför haft den på mig i princip varje dag och den håller ryggen varm, men man blir inte varm och svettig! Det kommer att bli mer i detta garn!
Och fler av Geilsk designer blir det också. Detta var det roligaste jag har stickat på länge! Genialiskt! Jag är helt stum av beundran! Det är verkligen inte raktuppochner stickning och man får tänka både en och två gånger ibland, och ibland förstår man inte riktigt hur det är tänkt, men följer man bara beskrivningen så blir det rätt och fullständigt logiskt.

 Så har jag hunnit sticka en liten Prinsessbakelse! En ny liten vårmössa till Linnean. Den är stickad efter Tant Koftas Hit och dit-mössa, och det var verkligen jätteroligt! En superbra beskrivning som är lätt att anpassa. Jag kunde gott ha låtit resåren varit lite tajtare, för den blev lite stor. Men förhoppningsvis kan hon ha den lite längre nu. För det har verkligen blivit en favorit! Hon ville prova den flera gånger under tiden jag stickade och när den var klar så modellade hon frivilligt!

Nu är ju inte detta de enda projekten...

Jag har köpt garn till en axelvärmare som skall göras tills i början på juni då maken och jag skall gå på bal. Det är för mig ett nytt garn; Malabrigo. Otroligt vackert och mjukt! Det kommer att bli så underbart! Men jag har inte riktigt orkat starta den eftersom jag måste nysta härvorna och dessutom sätta mig in i ett engelskt mönster. Men det kommer!

Istället har jag börjat på ett par sockar som skall bli till en väninnas födelsedag, om jag inte behåller dem själv vill säga... ;-)
De stickas i ett billigt garn som jag har stickat i jättemycket! Det heter Wool-Time och är ett sockgarn från Stoff och Stil. Det är tunt och mjukt och jättedrygt och jag har stickat massor i det. Det noppar lite, men håller bra både i form och slitage. Jag har både stickat vantar, halsduk, mössa och en liten tröja i det förut. Och jag har fortfarande ett antal grå nystan kvar. Så igår när jag var på Stoff och Stil så okynnes-shoppade jag lite... Jag hoppas att det fortfarande håller bra i kvaliteten, för nu skall det bli massor av sockar och vantar under året till presenter och julklappar! Bara så att ni vet!
Mönstret är från StickaMera/Ulrika Korkala och heter Solskenssockar och är jättemysigt att sticka! En vacker vriden resår, mosstickning och en liten fläta! Enkelt men tillräckligt mycket variation för att inte bli tråkigt. Kan nog utan vidare bli ett favoritmönster som tål att stickas om!

 I övrigt är det ganska bra just nu. Jag tragglar vidare med massor av jobb och hos terapeuten, men det får bli ett annat inlägg! Idag är det vårstädning i trädgården som gäller! Jag återkommer med detta snart...

Necessär!

En väninna visade mig den smartaste neccesären att ha sina stickattiraljer i! Och inte nog med det! Den kommer från Oilily som jag älskar! Så idag kunde jag inte stå emot denna härliga vårliga lilla väska längre!!! Visst, den var lite dyr, men den är såå fin!!! Och så praktisk! Och så fin! Och så... Jag är lycklig!!!

Påskfirande!

Har länge tänkt att det var dags för ett positivt inlägg!!! Men varken tiden eller orken har räckt till, så nu tar jag mig tid! Egentligen borde jag naturligtvis göra något annat, men skit samma!!!

Det har ju varit påsk och även om jag var tvungen att jobba vissa dagar trots att jag inte hade tänkt det så har vi hunnit med massa mysiga förberedelser och aktiviteter.

Helgen innan påsk planterade jag och Linnean om lite blommor och jag fick hjälp att pynta riset. Även om koncentrationen är kort och intensiv hos en 2,5 åring så är det kul att kunna börja göra saker tillsammans! Dessutom var det ju våffeldagen!

Påsken inleddes med påskmat och snaps på skärtorsdagen...

...och på långfredagen var vi bjudna till äggjakt med korvgrillning på. Det var sju ungar totalt och först fick de minsta leta själva och fick sedan varsitt påskägg och en liten present. Kallt var det, men supermysigt!!! Vi höll på medan elva och ett, och det var uppehåll hela tiden, men medans vi packade ihop började det snöa ordentligt!

Och på påskdagen bar det iväg till farmor och farfar för familjemys och övernattning. Det är så härligt när Linnean kan leka med kusiner, farbröder och inte minst farmor och farfar! Tur med vädret har vi också haft i helgen. Utöver fredagen som var mulen och snöig så har det varit, förvisso kallt, men soligt! Och både jag och Merry fick en härlig liten stund i solen!














Nu skall jag se tillbaka på dessa bilder och minnas en härlig helg och försöka att inte tänka på jobbstress, tandutdragande och trotsiga 2,5åringar som annars dominerar tillvaron för tillfället...