Men igår började det rämna. Och idag for alla bollarna iväg åt vars ett håll och jag trillade av cykeln och har fått mig en ordentlig törn. Vart bollarna blev av har jag ingen aning om. Så känns det.
Återigen börjar tillvaron kännas som en massa måsten. Leksaker överallt, tvätthögar som skall sorteras, smutsigt, dammigt och så dessutom en massa jobb ovanpå det. Trädgården börjar se mer och mer vildvuxen ut och alla planer för den verkar bli orealiserade drömmar... igen. Och inget fick jag sytt på min balklänning igår..
Men jag vet varför. It's that time of the month. Hormonerna goes bezerk både veckan före och under tiden och vill det sig riktigt illa så är depressionen där som ett brev på posten. Denna månaden är en sådan månad. Men även om jag vet att det är därför, f-n vad svårt det är att inte gå in i det! Jag känner dessa tankar och känslor i hela kroppen, och ärligt talat anledningen till att jag har mått så bra är för att jag har kunnat skita i tvätt, städning och trädgårdsröj och kunnat fokusera på annat.
Ärligt talat så har väl kanske inte det varit den bästa strategin för dessa mondäna göromål försvinner ju inte av sig själv, och högarna tenderar ju till och med att bli större. Så på något sätt måste jag hitta en gyllene medelväg. Någon som har något tips? När tiden inte räcker till och man vill/måste göra allt, hur gör man? För att sätta sig ner och bara sticka har visst inte fungerat. Inte heller mysiga utflykter med familjen.
För att skriva något positivt så har jag kommit igång ordentligt med min Brandywine Falls. Att få den färdig till 1juni känns inte alls omöjligt. Och garnet är så vackert och så underbart mjukt! Jag har presenterat det tidigare men nu känner jag att det var helt rätt garnval för modellen! Och jag tycker att det syns redan.
Men nu, med denna positiva känslan i kroppen, skall jag sätta på lite sjysst musik och städa i en timme. Sedan skall jag jobba.
Inlägg
