Den modigaste jag vet!

Tänk dig det mest otäcka att göra! Något som gör att du känner rädslan i hela kroppen, sådär så att du bara vill springa långt, långt bort från det där otäcka. Och tänka dig sedan att du gör det du är rädd för ändå, att du bemästrar rädslan.

Det gjorde Linnea idag! Linnea är jätterädd för fåren och geten på 4H-gården. Jätterädd! Man riktigt ser hur rädslan tar tag i henne och hon har gått från att gråta hysteriskt så fort vi närmat oss stallet, till att kunna stå en bit ifrån och titta in. I förra veckan stod hon och kikade över tröskeln. Och idag gick hon in hela vägen! Trots alla otäcka djur som lät! Pappa fick förvisso bära lite, men ändå!

Jag är så imponerad!!! Så modig har jag aldrig varit, och kommer nog aldrig att bli det heller. Tänk om man kunde behålla det modet som man har som barn när man är vuxen. Det är så mycket man låter bli för att man inte vågar. Och nu pratar jag inte om att hoppa fallskärm eller sådant, utan mera vardagsmod. Gå ensam på en stor fest, tala inför många människor, eller vad det nu kan vara.

Nästa gång jag blir sådär rädd och inte vågar göra något skall jag tänka på min lilla dotter, två och ett halvt år som vågar möta sina största rädslor. Och hoppas att jag kan vara lite modig jag med.